förlossningen

2009-03-10 | förlossningen
8 kommentarer

allt började den 4/3 02.00 så jag vaknade och skulle gå upp på toa, han bara resa mig upp ur sängen så sa det "splash" och bara rann efter benet på mig. jag fattade ingenting, lixom vattnet kunde ju inte ha gått det var ju 17 dagar kvar men jo det var det och jag skrek till robin att vattnet hade gått och var toknervös. ringde till förlossningen och hon frågade om jag hade värkar och så vilket jag inte hade så då tyckte hon att jag skulle försöka somna om en stund så skulle jag höra av mig om det var något eller om jag inte kände bebisen sparka och hur lätt är det att sova då? hur skulle jag veta om bebisen sparka då, så då kunde jag inte somna och var så orolig så en timme senare ringde jag igen och då fick vi komma in på kontroll. 03.10 ringde jag mamma och sa att vi skulle åka in för vattnet hade gått. halv 4 skulle vi parkera vid sjukhuset då kom första värkarna så robin parkerade precis utanför ingången fast med fel biljett. han hade tagit P-biljett vid stora parkeringen där det var billigare men vi orkade inte bry oss utan gick in så fort vi kunde och vi träffade en barnmorska som kollade GTGkurvan och 04.00 var jag öppen 3cm.

vid halv 5 ställde jag mig i duschen en stund och robin var med hela tiden. han var ett sånt otroligt stöd, hade aldrig klarat mig utan honom. sen vid 6 var jag öppen 4cm. sen var jag tvungen att tappas på urin och jag hade så fruktansvärt ont, fick någon näringsdryck också som inte alls smakade bra. efter en stund började jag kräkas och dom frågade om jag vela ha EDA vid 7.44 vilket jag tackade ja till. 9.00 var den lagd och då kändes allt mycket bättre ett tag iallafall.

robin var typ gråtfärdig hela tiden och tyckte det var jättejobbigt att se mig ha så ont men han tröstade mig jättebra och hjälpte mig så gott han kunde, han fick dock ta av mig lustgasen några gånger då han trodde att jag skulle svimma. jag trodde verkligen att jag skulle skita ut en vattenmelon har aldrig vart med om en sådan smärta. om någon hade brytit armen på mig så hade jag nog inte känt det..

12:50 fick jag första krystvärkarna och 13:07 var hon född. jag tog i så jag trodde jag skulle explodera men plupp så var hon ute och så fort jag fick henne på bröstet så glömde jag smärtan på en gång tills jag var tvungen att sy 3 styng, utan bedövning då trodde jag också att jag skulle svimma men det gick bra.

med på förlossningen var barnmorskan lotta och undersköterskan lina, dom var helt otroliga! hur snälla och omtänksamma som helst. det var även en ung kille som plugga på universitet i uppsala eller något som också var med och robin förstårs. hade aldrig klarat det utan er! tack för all hjälp.

när hon kom ut så frågade jag var det var så höll dom upp henne men navelsträngen hängde i vägen så jag sa "åh en liten pojke" nae dom bara "en liten flicka" då vart jag så himla glad för det var min högsta önskan att få en liten tjej. vilken känsla det var när hon kom ut, det gjorde så himla ont men det var lätt värt varenda smärta!

sen låg vi på BB två nätter och robin sov med oss båda dagarna för jag vela inte vara själv, han vela inte åka hem för den delen heller. vi hade så mysigt så men det var ändå bäst när vi fick komma hem. borta bra men hemma bäst.



julia katarina johansson
4/3 2009 13:07
3632gram, 49cm lång och huvudomfånget var 36cm.